The Saboteur – The terrorist handbook

Ni kanske minns att jag skrev i en tidigare artikel att The Saboteur var den sista chansen för detta året att gottgöra sig i spelväg, och ja, nu har jag spelat det.

Jag kan inte påstå att det gottgjorde något. I stort var det ett underhållande äventyr, men som tyvärr föll några steg innan mållinjen från att kunna bli en klassiker.

I The Saboteur tar dig du an rollen som en irländsk racerförare, som genom en tragisk händelse mer eller mindre blir tvingad att hjälpa franska rebeller under andra världskriget.

Spelet i stort går ut på att sabotera så mycket som möjligt för tyskarna, och det gör sig klart tidigt att din uppgift inte blir att stoppa kriget, utan endast hjälpa dessa rebeller så de kan leva ett drägligare liv under tyskarnas ockupation.

The Saboteur är uppbyggd i sann Grand Theft Auto-anda. Olika karaktärer presenteras under spelets gång, och alla vill att du spränga något. Det låter kanske enformigt på pappret, men speldesignen låter dig tackla dessa uppdragen på mer än ett sätt.

Du kan bland annat ta på dig uniformer från döda tyskar och på så vis spränga sönder skiten utan att ett enda skott behöver avlossas. Fast om du hellre vill gå loss på tyskarna med en k-pist och skrika “yippee-ki-yay motherfucker” varje gång nån stackare får ansiktet bortblåst kan du även göra det.

Spelet är en blandning av Assassins Creed och Gears of War. Du kan nämligen klättra upp på vilket hus du än önskar. Utöver att uppdragen underlättas, så gör sig även detta sig bra när du måste fly från tyskarna. De besitter nämligen inte samma klättringstalanger som våran irländska anti-hjälte.

GoW likheterna kommer i form av att du kan ta skydd bakom alla föremål – det vill säga din karaktär klistrar sig vid husväggar och liknande, vilket då underlättar när du vill titta runt hörn eller bara gömma dig från en hagelstorm av kulor.

Jag kan inte påstå att storyn är något mästerverk, men den fungerar – fram till slutet i alla fall. Allt fungerar fram till slutet. Dessvärre förstördes spelkänslan för mig de sista uppdragen. För att inte avslöja något säger jag bara att speldesignen får ta sig en smäll, då det endast verkar finnas ett sätt att tackla dessa uppdragen. Nämligen med att skjuta allt som rör sig.

Slutet är även konstigt så att man skulle kunna tro att man tittade på en David Lynch film. Men som sagt, fram till slutet var det bra och bjöd på en hel del mäktiga äventyr, där det bland annat involverade en att hoppa från tågvagn till tågvagn medan man blir jagad av galna nazister till att fly ut ur en gigantisk zeppelinare som brinner.

Alla som har ett speciellt ställe i sitt hjärta för gamla 60-tals krigsfilmer, där andra världskriget var mer än ett krig, utan även ett äventyr borde ge The Saboteur en chans.

/Thomas