Äntligen är Operation Flashpoint 2: Dragon Rising här! Ett spel jag har suktat efter länge. Fet kampanj, grymma vapen, co-op läge och realism.
Men så besviken man kan bli. Med tanke på de senaste besvikelserna undrar jag hur lågt jag kan komma. Nästa steg skulle innebära att någon får hämta upp mig med en djuphavs gående atomubåt… ja, så illa är det.
Dessa Hollywood-pretentiösa utvecklare tror fortfarande att vi vill ha halvdana spel med buggar upp över öronen och utöver det bli serverade med lögner efter lögner. Jag blir så fruktansvärt trött.
Denna uppföljare till det lastgamla Opf-originalet är inget som utlovats. Ai:n är medioker, vapnen likaså, kampanjen är trist, grafiken är grådaskig och handlingen är som bortflugen.
Realismen är även den borta, och har ersatts av det sedvanliga sikta-skjut-och-fortsätt. Det tar emellan 3-5 kulor för att sänka en motståndare, och jag måste säga att detta kan vara en av de största frustrationsmomenten i spelet. Speciellt om man försöker göra ett snabbt och effektivt bakhåll bara för att sedan se fienden äta kula efter kula utan att ens blinka. De reagerar knappt. De bara ställer sig rakt upp och ner och besvarar elden. Man skulle tro att om man blir träffad av en kula att man åtminstone skulle ramla ihop, speciellt om man tar en i benet… men icke.
Börjar du öppna eld på längre avstånd kommer de inte ens att göra motstånd. De bara står där och stirrar. För tydligen måste man komma in i deras “ai-radar” för att de ska få nys om en, och när de väl gör det brakar helvetet löst. Inte nog med att patrullen du skjuter på reagerar, utan hela bataljonen en kilometer bort och av någon anledning vet alla exakt vart du gömmer dig.
Det hjälper inte heller att gräs och buskar inte gör ett skit för dig. AI:n ser rakt rakt igenom det, både fienden och dina kamrater. När det väl bryter ut en eldstrid har du ingen om vart det skjuts ifrån, och det skulle kunna anses som realistiskt. Men här man får inte glömma faktumet att i verkligheten skulle det var näst intill omöjligt att se dig när du kryper omkring kamouflerad i gräset.
Det hela blir en bisarr upplevelse. För dina kamrater ser fienden precis lika bra som fienden ser dig och i och med detta så öppnar de eld innan du har kunnat lokalisera vart fienden är eller vart elden kommer ifrån. Därmed avslutas oftast striderna med dig som bara en åskådare. Man hinner inte göra något. Det är buskar och träd i vägen överallt och de buskar som blockerar synen för dig, blockerar inte synen för fienden, och avstånd verkar inte spela någon roll om det så skulle vara att busken är 1 eller 100 meter ifrån dig.
Vilken röra. Utöver att spelat är ångestframkallande att spela i sig bjuder Opf2 inte på något annat. Innehållsmässigt är spelet så fruktansvärt tunt att det svider något oerhört hårt att behövt betala ut 500 spänn för detta själlösa spel.
Nåja. Nästa hopp ligger hos Tim Shafer med sitt Brütal Legend som släpps den 15/10.
/Thomas aka tomme
Tom's Gaming Blog 