Det är dags för EA Games årliga fotbollsspel och på vanlig manér går jag och köper det – bara för att efter några timmars speltid skrika med en blandning av frustration och glädje vilket sätter ett permanent tillstånd av illamående på grund av denna emotionella berg-o-dalbana.
Jag vill omfamna Fifa 2010 och ställa mig på en bergstopp och skrika ut för fulla lungor att detta är tidernas bästa “footie”, men så händer det där…
Jag skriker av glädje för att Fifa detta året har saktas ner betydligt (om man spelar på “slow” i alla fall) och har därför tagit ett steg närmare simulator. Här krävs det faktiskt taktik och uppbyggnad av spelet för att få ett mål. Sprint knappen kan ta en paus detta året.
Det är kul och oftast känns målen inte så billiga som i förra årets version. Man känner sig mindre smutsig.
Tom's Gaming Blog 