Risen – ett tämligen okänt spel för massorna skulle vara min tanke. Jag själv kände inte till det tills för ett par veckor sedan. Oavsett vad, så är Risen ett rollspel i sann fantasy-miljö.
Skaparna bakom detta spelet har tidigare gjort sig kända för Gothic serien. Ett gäng uppskattade rollspel (förutom trean då) från utvecklarna Piranha bytes.
Risen fortsätter dock inte storyn från Gothic. Detta är en självständig titel – men är en del av samma universum skulle jag tro. Det första som slår en när man kickar igång spelet är den fantastiska grafiken och atmosfären. Det börjar med andra ord gott.
När det väl blir kamp utspelar sig combat-systemet lite som Mount & Blade. Det vill säga – du själv står för block och hugg.
Nu när vi den biten avklarad så ska jag berätta vad gör Risen unikt. Konsekvens är allt i Risen. Det spelar egentligen ingen roll vad du än gör, hur trivialt det än kan verka, det kommer att ha en konsekvens förr eller senare i spelet. Detta gör de första två kapitlen i spelet helt fantastiskt. Man sugs verkligen in i handlingen. Karaktärerna är välgjorda, miljön och kulturen runt omkring är fängslande.
Men tyvärr så är de negativa aspekterna så stora att spelet faller platt innan slutet. Från att de två första kapitlen varit otroligt fria och spännande är det återstående två linjära och menlösa. Mycket av den spännande handlingen dör ut, och dina handlingar har inte samma konsekvens på världen längre.
Med andra ord; Risen blir som vilket annat spel som helst.
Lite tragiskt faktiskt, men utöver de sista timmarna i spelet hade jag en riktigt härlig rp-upplevelse som jag inte har upplevt på länge.
/Thomas aka tomme
Tom's Gaming Blog 