Men of War: Red Tide

Large-scale wars have always done best on PC, and Men of War: Red Tide is yet another example of this. Red Tide is a sequel to the unique and underrated Men of War – which is a sequel to Faces of War, and which in turn is a sequel to Soldiers: Heroes of World War II.

Many sequels, but in each release, the series has developed, and in many ways become more realistic and, above all, all the more epic. It should perhaps be mentioned that the game series has so far taken place exclusively during the Second World War and Red Tide is no exception.

Continue reading “Men of War: Red Tide” →
Pages: Page 1, Page 2

Class 3 Outbreak – ZOMBIES!

Vad sägs om lite zombie apokalyps på massiv skala? Kolla in trailern nedan från spelet Class 3 Outbreak.

Spelet använder sig av Google maps för att simulera ett område, och ett hyfsat stort sådant också. Spelet i sig kanske inte ser så roligt ut, men skalan gör det faktiskt lite intressant.

Efter att ha testat deras Zombie simulator som baseras på samma system känns det faktiskt som ett måste att få testa denna lilla indie-produktion av Binary Space.

Jag hade igång simulatorn i cirka femton minuter och då hade mer än halva kartan hunnit bli täckt av zombies. Som det ser ut nu, kommer snart alla mina invånare att vara zombie mat.

/Thomas

Sista chansen för 2009

2009 kommer inte att bli ihågkommit som ett spelår – inte för mig i alla fall. Detta året har varit rent utsagt patetiskt, med väldigt få bra spel släppta.

I princip vartenda spel jag har suktat efter har varit mediokert eller värre, med väldigt få undantag. Utöver att jag har blivit bitter på kuppen har mitt spelsug försämrats väsentligt, på både gott och ont antar jag.

Continue reading “Sista chansen för 2009” →

Assassins Creed II – Same ol’

När Assassins Creed släpptes 2007 var förväntningarna höga. Hade man kunnat bygga ett höghus på hypen hade UBISoft kunnat inkvartera sig i sitt eget Sears Tower. Men som med alla spel som får denna sorts uppmärksamhet brukar det leda till en smärre besvikelse.

Jag tyckte dock om ettan, handlingen var intressant, spelmekaniken likaså, men trots mitt gillande så kände jag ändå av repetitionen och för att inte tala om de tråkiga sidouppdragen. Det hade sin charm, mest beroende på att spelmekaniken var enastående originell och att grafiken/atmosfären samt berättandet  hade mycket hög standard.

Continue reading “Assassins Creed II – Same ol’” →

Borderlands – Headshot? No?

För ett par veckor sedan lyckades jag och en polare med en ofrivillig hype. Borderlands verkade vara det ODST inte var; nämligen stort och innehålla en mängd varierande uppdrag och roliga vapen samt uppgraderingar. Med andra ord ett split screen fps med lätta RPG-inslag – det kunde väl inte vara dåligt!

Efter att ha radat upp soffan framför tv:n och öppnat de stora kalla var det dags att kicka igång spelet. Inledningsvis verkade Borderlands ovanligt trevligt. Vad är inte roligare än att peppra sönder post-apokalyptiska Mad Max inspirerade fiender i en värld bestående av kaos och vidsträckt öken full av uppdrag och möjligheter tillsammans med en kompis.

Continue reading “Borderlands – Headshot? No?” →