Hur man än ser på Battlefield spelen har de ändrat hur flerspelarläget utspelar sig i stort och det hela började för åtta år sedan med Battlefield 1942. Så frågan lyder; fortsätter bf-serien på vanlig manér eller har vi någonting nytt att vänta oss?
Mycket är sig likt, men där är även mycket som är nytt – på gott och ont. Bland annat finns där nu en ensamspelarkampanj, men jag kan inte påstå att handlingen är särskilt bra eller unik. Fast den är underhållande utöver att vissa scriptade sekvenser kan orsaka en del frustration och omstarter.
Men det är inte för ensamspelarkampanjen man köper Bad Company 2. Flerspelarläget är orsaken till att skaffa ett Bf-spel.
I stort är flerspelarläget sig likt, men där är några fundamentala förändringar som påverkar spelandet. Det maximala spelarantalet har sänkts från sextiofyra till trettiotvå, och på sådana vis har kartorna krympt. Ingen stor grej egentligen, men matcherna avslutas fruktansvärt snabbt nu. De långutdragna gigantiska kamperna har ersatts med tjugo minuters matcher. Mindre episkt helt enkelt.
Ett nytt spelformat har tillkommit och det kallas “rush”. Här turas de två lagen om att förstöra diverse lådor, där det ena laget attackerar och det andra försvarar. Det här formatet är faktiskt att föredra framför det traditionella “conquest” då striderna centraliseras kring lådorna och risken för att bli skjuten / knivhuggen i ryggen minskar dramatiskt.
Standard uppsättningen för servrarna är något “arcady”, men som tur är finns där ett läge som heter “hardcore” som server innehavarna kan aktivera. Detta innebär bland annat att skadan de olika vapnen gör går upp, och det behövs verkligen. På standard servrarna tar det oftast att halvt magasin att plocka någon, och det finns inget mer frustrerande än att överrumpla en fiende och ändå sluta som en död man bara för att hans vapen gör mer skada än ditt. Det blir nästan som World of Warcraft med de vanliga server inställningarna – högst “DPS” vinner.
Flerspelarläget är väldigt underhållande, men där finns ett stort problem som inte bara plågar mig utan även en stor del av spelarutbudet. På ett lag på sexton spelare är det inte ovanligt att cirka sjuttio procent av dem är krypskyttar. Detta bidrar till att ditt lag inte kan avancera eftersom den största delen av ditt lag sitter och trycker någonstans. Men det som är ännu mer irriterande är att det gör livet surt för dig som vill spela vanlig infanterist.
Tänk dig att du har ett fält att korsa, och på andra sidan sitter åtta till tio krypskyttar väntandes. Ja, du kan tänka dig hur det slutar utav nio fall av tio.
Det är otroligt frustrerande och eftersom kartorna är så små är det nästan omöjligt att flankera. Man skulle kunna tänka sig att en tank borde kunna göra slut på dem, men även ett fordon är ingen match för krypskytten. Krypskytt-klassen har nämligen även artilleri till sitt förfogande, och när åtta till nio artilleri attacker går av samtidigt kan du hälsa pansarvagnen hem. Om det inte var nog, har de även tidsinställda bomber… GAH!
På forumet hittade jag en bild som illustrerar denna frustration
För det mesta (tack och lov) är Bad Company 2 väldigt underhållande, speciellt om du spelar med en kompis eller två och har igång era mic:ar. Förhoppningsvis är krypskytts-fasen snart över, om inte har jag personligen svårt att se detta spelet bli långvarigt. Man kan bara ta så mycket frustration när man försöker bli underhållen.
/Thomas
Tom's Gaming Blog 