Red Orchestra är ett av mina favoritspel när det gäller online-gaming. Så det var sann glädje när jag fick se att utvecklarna bakom denna klassiker är på gång med en uppföljare, nämligen: Heroes of Stalingrad.

Det finns inte så mycket information ännu, men HoS verkar vara i princip samma spel, fast uppdaterat på alla fronter. Speciellt då grafiskt och spelmässigt. Det finns två halvtaskiga presentationer ute att se på nätet, och de kan du se här:

Walkthrough Part I
http://www.gametrailers.com/video/gc-09-red-orchestra/55366

Walkthrough Part II
http://www.gametrailers.com/video/gc-09-red-orchestra/55368

/Thomas aka tomme

Ge mig ett post-apokalyptiskt spel, film eller bok och jag slukar den med hull och hår. Världen efter den massiva förstörelsen har alltid fascinerat mig. I spel som i Fallout (hela serien) tas det till sin yttersta spets, fantastisk story med intressant gameplay. Så varför tilltalar inte Stalker mig?

När Stalker: Shadow of Chernobyl kom för några år sedan var jag som exalterad.

För folket som befann sig i “zonen” såg inte livet ljust ut – jag såg kaos och allmän post-apokalyptisk dysterhet överallt och det kunde bara inte bli dåligt. När jag väl satte mig ner framför skärmen blev jag ytterst besviken. Vart hade storyn, karaktärerna och rpg-elementen tagit vägen? Detta var ju inte mer än ett fps med en grå atmosfär.

Nu några år senare har jag äntligen fått chansen att spela dess uppföljare Clear Sky (egentligen en prequel). Det hade lovats mycket. Utöver det vanliga grafiska, hade utvecklarna lovat att det som saknades i ettan nu skall finnas i tvåan. Bland annat den dynamiska AI:n som var så omtalad. Karaktärer skulle gå omkring, bekämpa varandra och dylikt.

Och visst, den finns där delvis, men inte mer än ett okay:ish gameplay tillägg. Du väljer fraktion – tillsammans med de bekämpar ni andra fraktioner över diverse kontrollpunkter. Om du/ni lyckas får du tillgång till bättre vapen, prylar och så vidare. Men utöver det så bidrar det inte till spelet något särskilt. Storyn utvecklas inte, och du är tvungen att gå samma väg oavsett för att till slut möta slutbossen.

Det enda jag inte förstår här – hur överhuvudtaget Stalker kunde få ett sådant följe? Om man checkar in dess forum är där nästan inget annat än prisningar.

Jag måste ha missat något. För Stalker är inget mer än en glorifierad fps med en atmosfär som kunde används till så mycket mer. Till råga på allt är ännu en uppföljare på väg under namnet Call of Pripyat.

/Thomas aka tomme

Efter flera års väntan så har Normandie-kampanjen till Forgotten Hope 2 äntligen släppts.

Till skillnad från original släppet av modden tar den här patchen oss till grönare ängar (bokstavligen). Nu får vi äntligen möjligheten att skjuta ner tyskar som amerikan (och tvärtom) och det kunde verkligen inte ha kommit tidigare.

Forgotten Hope 2 är i sig en fantastisk mod till Battlefield 2, men det tidigare släppet hade sina brister. Brister menar jag inte som i buggar, eller annat spelhindrande, utan själva scenariot modden utspelade sig i – nämligen Afrika. Man kan bara ta in så mycket sand i kängorna innan man storknar.

Nu är det dock helt andra bullar. Som de flesta kanske vet utspelade sig slagen i Normandie i Frankrike – på stora gröna ängar och i pittoreska byar. Varmt välkommet måste jag säga. Strategin blir annorlunda och tanks/flygplan är inte så dominerande som i den tidigare versionen.

Dock, måste påpeka att livslängden för en vanlig infanterist är inte så lång som man skulle kunna hoppas  (om man då inte gömmer sig i ett klocktorn hela matchen). Artilleri och allt däremellan gör fortfarande slarvsylta av dig på några sekunder.

I det stora hela är det en mod som rekommenderas, och trots sina småbrister här och där (mest beroende på Bf-motorn) så är Forgotten Hope 2.2 en fantastisk mod – speciellt för de som söker realism.

/Thomas aka tomme