Toy Soldiers som skall släppas till Xbox Live Arcade någon gång i framtiden ser onekligen intressant ut. Som titeln på detta inlägget avslöjar så är jag inte mycket för Tower Defense spel, men detta ser dock ut att bli en riktig klassiker. Kolla in trailern nedan.
/Thomas aka tomme
Igår fick jag äntligen ODST, och nu har jag och en polare spelat igenom det. Det var inte världens längsta spel, men det var förväntat. Spel nuförtiden är alldeles för multiplayer anpassade. Ofta blir kampanjen lidande på grund av det. Men måste dock säga att det var ett par underhållande timmar!
De stora skillnaderna från tidigare Halo-spel är att du inte spelar som Master Chief i detta, utan en specialtränad soldat. Detta innebär att du inte kan ta lika mycket stryk. Jag och min polare fick tänka om strategiskt flera gånger i spelet för att inte bli flankerade och mördade. Den andra stora skillnaden är att huvuddelen av kampanjen är fri från restriktioner. Det vill säga du kan röra dig hur du vill och vart du vill på kartan.
Allt detta ledde till en hel del intressanta slag och panikreträtter. När slutet närmer sig av kampanjen blir det desto mer linjärt tyvärr, men i det stora hela är det fritt.
Efter att vi hade bekämpat oss igenom kampanjen testade vi “firefight”-läget där du och din(a) polare sätts mot horder av fiender på diverse banor. Hyfsat underhållande och framförallt svårt. Ofta blir man inträngd i hörn av aliens med diverse närstridsvapen som gör slarvsylta av dig på ett par sekunder.
Personligen kan jag inte se någon längre levnad för ODST. Jag avskyr multiplayer-läget i Halo 3, kampanjen är avklarad och firefigt var sisådär. Det blir nog ett inbyte den 8/10 mot Operation Flashpoint 2: Dragon Rising.
/Thomas aka tomme
För några veckor sedan inledde TaleWorlds sin multiplayer beta för sitt medeltida slaktarspel Mount & Blade.
Först och främst kan jag säga att jag aldrig väntade mig ett multiplayer läge till M&B. På forumet hade de sagt åtskilliga gånger att multiplayer var något de aldrig skulle göra.
Det var båda glädje och sorg när jag tog emot nyheten. Jag har alltid velat spela kampanjen i coop, men tyvärr så innefattar multiplayern bara ett Counter Strike liknande läge. Två lag som slåss baserat på ronder. Meh…
Oavsett min besvikelse så ansökte jag till betan, men kom inte med. Såg filmer från andra som kommit med i betan på forumet och blev lite sur – fan jag ville också testa ju! Men så plötsligt hände det. Ungefär två veckor in på betan dimper en inbjudan ner i brevlådan och det var nära att jag missade den. Jag får så mycket spam-mail att delete knappen går varm när jag går igenom inboxen.
Efter en tio minuters installering var jag redo. Jag skapade min ytterst fula och skäggiga gubbe och begav mig online. Det första jag möts av är en uppdaterad grafik, och nya animationer – för att inte glömma cirka 30 pilar kommande mot mig.
Red Orchestra är ett av mina favoritspel när det gäller online-gaming. Så det var sann glädje när jag fick se att utvecklarna bakom denna klassiker är på gång med en uppföljare, nämligen: Heroes of Stalingrad.
Det finns inte så mycket information ännu, men HoS verkar vara i princip samma spel, fast uppdaterat på alla fronter. Speciellt då grafiskt och spelmässigt. Det finns två halvtaskiga presentationer ute att se på nätet, och de kan du se här:
Walkthrough Part I
http://www.gametrailers.com/video/gc-09-red-orchestra/55366
Walkthrough Part II
http://www.gametrailers.com/video/gc-09-red-orchestra/55368
/Thomas aka tomme
Ge mig ett post-apokalyptiskt spel, film eller bok och jag slukar den med hull och hår. Världen efter den massiva förstörelsen har alltid fascinerat mig. I spel som i Fallout (hela serien) tas det till sin yttersta spets, fantastisk story med intressant gameplay. Så varför tilltalar inte Stalker mig?
När Stalker: Shadow of Chernobyl kom för några år sedan var jag som exalterad.
För folket som befann sig i “zonen” såg inte livet ljust ut – jag såg kaos och allmän post-apokalyptisk dysterhet överallt och det kunde bara inte bli dåligt. När jag väl satte mig ner framför skärmen blev jag ytterst besviken. Vart hade storyn, karaktärerna och rpg-elementen tagit vägen? Detta var ju inte mer än ett fps med en grå atmosfär.
Nu några år senare har jag äntligen fått chansen att spela dess uppföljare Clear Sky (egentligen en prequel). Det hade lovats mycket. Utöver det vanliga grafiska, hade utvecklarna lovat att det som saknades i ettan nu skall finnas i tvåan. Bland annat den dynamiska AI:n som var så omtalad. Karaktärer skulle gå omkring, bekämpa varandra och dylikt.
Och visst, den finns där delvis, men inte mer än ett okay:ish gameplay tillägg. Du väljer fraktion – tillsammans med de bekämpar ni andra fraktioner över diverse kontrollpunkter. Om du/ni lyckas får du tillgång till bättre vapen, prylar och så vidare. Men utöver det så bidrar det inte till spelet något särskilt. Storyn utvecklas inte, och du är tvungen att gå samma väg oavsett för att till slut möta slutbossen.
Det enda jag inte förstår här – hur överhuvudtaget Stalker kunde få ett sådant följe? Om man checkar in dess forum är där nästan inget annat än prisningar.
Jag måste ha missat något. För Stalker är inget mer än en glorifierad fps med en atmosfär som kunde används till så mycket mer. Till råga på allt är ännu en uppföljare på väg under namnet Call of Pripyat.
/Thomas aka tomme
Tom's Gaming Vault 