Sedan Toy Soldiers utannonserades för några månader sedan har jag varit hypad över att få spela denna lilla pärla – dessvärre visar spelet på förlorad potential.

Själva spelandet fungerar som ett klassiskt tower defense– spel, dock med en hyfsat avancerad grafikmotor med inbyggd fysik.

Ensamspelarkampanjen är någorlunda underhållande, men det var inte därför jag köpte denna titel till Xbox 360 arcade. Utöver det vanliga flerspelarläget över internet innehar spelet en splitscreen funktion, och rent tekniskt funkar det, men själva utförandet av det faller kort.

Detta beror på att kartorna är alldeles för begränsade. Jag trodde att kartorna tillät alla slags fordon, infanteri och så vidare, men det visade sig att flerspelarkartorna är utförda på det viset att vissa banor är anpassade för flyg, andra för pansarvagnar.

Detta knäckte spelkänslan för mig totalt. För begränsningarna motverkar själva modellen och det hela ebbar ut till att man endast använder de tyngre fordonen kartorna tillåter. De som inte gör det förlorar på rak arm. Extremt tråkig “gameplay” kort och gott.

/Thomas

För någon dag sedan släpptes demot till Army of Two: The 40th Day till Xboxen. Jag laddade ner det och bänkade mig tillsammans med syrran framför tv:n.

När vi började spela så hade varken hon eller jag några större förhoppningar.

Det inleddes med en “tutorial” och strax därefter fick vi smaka på vår första eldstrid. Jag måste säga att vi båda blev positivt överraskade.

Detta spelet var faktiskt mer än en standard “shooter”, vilket vi befarade i början. Striderna var riktigt häftiga och bjöd på en massa taktiska möjligheter. Vi flankade, blev flankade, flydde i panik, och fick fienden att fly i panik. Det var kaos, men organiserat kaos.

Trots att vi blev pinnade av kraftig fiendeeld fanns det ändå tid för att göra taktiska förändringar, och sådant uppskattas högt.

Det kanske skall nämnas att Army of Two är helt och hållet fokuserat kring co-op, så om ni är som jag och älskar samarbetsvänliga spel finns det inget annat att göra än att införskaffa liret när det släpps den 14/1.

Demot finns att hämta ner på Xbox Live Marketplace.

/Thomas

Zombies, kan man få nog av dem? Tydligen inte eftersom Left 4 Dead 2 har släppts.

Jag vet inte om jag vill kalla Left 4 Dead 2 en uppföljare, för efter att ha spelat ett par timmar känns det mer som en expansion, eller kanske rentav en finjustering av ettan.

Utöver att fyra nya karaktärer presenteras, samt ett nytt område att traska igenom känns det mesta igen. Ett antal nya special zombies gör även entré, och introduktionen av närstridsvapen. Det är allt, i princip.

Continue reading “Left 4 Dead 2” →

Ni kanske minns att jag skrev i en tidigare artikel att The Saboteur var den sista chansen för detta året att gottgöra sig i spelväg, och ja, nu har jag spelat det.

Jag kan inte påstå att det gottgjorde något. I stort var det ett underhållande äventyr, men som tyvärr föll några steg innan mållinjen från att kunna bli en klassiker.

I The Saboteur tar dig du an rollen som en irländsk racerförare, som genom en tragisk händelse mer eller mindre blir tvingad att hjälpa franska rebeller under andra världskriget.

Continue reading “The Saboteur – The terrorist handbook” →

När Assassins Creed släpptes 2007 var förväntningarna höga. Hade man kunnat bygga ett höghus på hypen hade UBISoft kunnat inkvartera sig i sitt eget Sears Tower. Men som med alla spel som får denna sorts uppmärksamhet brukar det leda till en smärre besvikelse.

Jag tyckte dock om ettan, handlingen var intressant, spelmekaniken likaså, men trots mitt gillande så kände jag ändå av repetitionen och för att inte tala om de tråkiga sidouppdragen. Det hade sin charm, mest beroende på att spelmekaniken var enastående originell och att grafiken/atmosfären samt berättandet  hade mycket hög standard.

Continue reading “Assassins Creed II – Same ol’” →